AC-adapterhelvetet

Dags för bilsemester - och dags för AC-adapterhelvetet. Vid varje semester är det likadant. I år räknar jag till följande AC-adaptrar i AC-adapterresväskan:

1. iPod-AC-adapter
2. Digital systemkamera-AC-adapter
3. Digital videokamera-AC-adapter
4. PSP-AC-adapter
5. GPS-AC-adapter
6. Laptop-AC-adapter
7. Mobiltelefons-AC-adapter

Och då har jag lämnat hemma AC-adaptern för resehögtalarna och helt skippat kompaktkameran och Nanon. Men jag har iaf lärt mig att inte ta med alla AC-adapter-sladdar, nya AC-adaptrar har ofta likadana kontakter för strömsladden. Bara ett tips.

Den generiske mannen på gatan

Nu har han slagit till igen, Greg Packer. Denna professionella köare är nummer ett i kön för att köpa en iPhone i Apples affär på femte avenyn. Läs om hans story på Wikipedia.

PS. För övrigt har den religiösa bevakningen av iPhone-släppet blivit smått komiskt. Journalisterna Profeterna på Macfeber och MacPravda väver oförblommat in positiva värderingar i rapporteringarna vilket drar ett löjes skimmer över det hela. Och allt är värt en "artikel". Macfeber har under de senaste tre dagarna skrivit "artiklar" om

• Hur mycket AT&T:s abbonemang kostar ("amerikanarna verkar ta nyheten som ett glädjebesked")
• Att Apple lagt upp en videofilm om hur iPhones tangentbord fungerar på sin hemsida ("den bakomliggande multi-touch-teknologin ska vara den mest träffsäkra i sin genre")
• Att tredjepartstillverkare kan tillverka tredjepartsprodukter till iPhone
  
• Så ser iPhone-kartongen ut ("Känns lyxig på något sätt")
• Att det eventuellt finns en RSS-läsare till iPhone ("Apple kommer att sätta ett gott exempel och själva göra webbaserade applikationer")
• Förste man i kön för att köpa en iPhone ("Skön snubbe på något konstigt sätt")

Som balans kan jag tipsa om denna spekulationsartikel på Prylportalen. Enligt den är det inte säkert att det går att använda iPhonen utomlands.

Rallyspelens utpräglade charm

Colin McRae DiRT släpptes i ungefär samma veva som Forza Motosport 2, vilket delat racinggamers i två läger. Det "fina" lägret som gillar simulatorer, och det mindre creddiga lägret som gillar att spela roliga spel. Men frågan är om det inte i själva verket är så att Forza vänder sig till en större publik än DiRT, att simulatormullorna i själva verket är den stora svennebanangruppen. Vi får se när försäljningssiffrorna kommer.

Vi börjar med det som du kommer att häpnas över. Grafiken. Om bilarna i DiRT inte är särskilt realistiska så är miljöerna i högsta grad realistiska. Glöm 2D-renderade skogsbryn. Varje träd är i 3D, varje grässtrå i 3D. Staket går, ja nästan ber om att bli överkörda. Krascherna är häpnadsväckande. Karossdelar flyger till höger och vänster men allra, allra läckrast är det när takglaset i min röda Citroën C4 går sönder. Som sagt, miljöerna är realistiska men håller inte samma artistiska nivå som miljöerna i RalliSport Challenge 2. Ljussättningen ger bara upphov till wow-känslor ett par, tre gånger. Vem minns inte RalliSports höstbanor i England eller kampen mot lera i Argentinas hill climb event? DiRT är realistiskt men ett lite mer vågat konstnärlig finger över det hela hade gett spelet en mer genuin känsla.

I DiRT kan du köra rally, hill climb, rallycross och off-road lopp. Till din hjälp har du två- och fyrhjulsdrivna rallybilar, hill climb-bilar, buggies, pickuper, lastbilar och Paris-Dakar-bilar. Av dessa är de två sistnämnda olidligt tråkiga att köra, speciellt de statiska Paris-Dakar-bilarna. Rallydelen påminner om tidigare Colin McRae utgåvor medan hill climb och rallycross är direkta ripoffer på RalliSport Challenge. Rallycross är neurotiskt roligt. AI:n är lagom aggressiv, vilket bra balanserar upp din överaggressivitet. Däck flyger och du voltar samtidigt som motorljuden är öronbedövande. I en sista desperat attack kör du in i sidan på den ledande Saab 9-3:n, bara för att bli omkörd på insidan av en Citroën Xsara. Startknappen på handkontrollen och "Restart". Är klockan redan 24?

Jag är en old school-förare och kör därmed med digitalt styrkors och digitala knappar för gas och broms. Med denna konfiguration har bilarna en tendens att överstyra, speciellt de med kort axelavstånd. Små bilar, som Fiat Punto, Suzuki Swift och Ford Escort MK2 är i princip omöjliga att köra, medan bilar som Citroën C4, Peugeot 307 och Toyota Tacoma känns mycket bra balanserade. Men allra roligast är nog ändå Renault 5 Maxi Turbo (bara namnet!) i rallycross tävlingarna. Snacka om uppkäftig bil! Om styrningen känns överdrivet känslig så är det ingenting mot var bromsverkan är. Från 100-0 på en knapp sekund. På grusväg! Visserligen är bilarna lätta, men ändå. Jag har dock full förståelse för detta speldesignsval. I DiRT står träden nära vägen, samtidigt som vägen inte är motorvägsbred som Finlandsbanorna i RalliSport. Då måste bromsverkan vara stor.

Karriärläget når du i ett osannolikt vackert menysystem (gränssnittsdesigners, titta och lär) och håller dig sysselsatt i fyra till åtta timmar. Du kommer att svära åt BMW X3 men i övrigt bjuds du på en varierad körupplevelse. Buggy-racen blir roligare ju bättre du bemästrar dem medan rally, rallycross och hill climb är ett stort leende från första acceleration.

Men vad kan då bli bättre? Till att börja med ett splitscreenläge för rallycross. Rallycross är hysteriskt roligt mot AI:n, men antagligen ännu roligare mot kompisar. Tyvärr får vi inte reda på det. Rallycross i live hade också varit önskvärt, liksom konfigurerbar känslighet av styrförmåga. Lite större variation på rallybanorna, speciellt underlaget. Var är snöbanorna? Mer djärvhet i ljussättning och bandesign. Ta bort Paris-Dakar-bilarna och lastbilarna! Lite för enkla achievements.

Men sammanfattningsvis, det här är ett spel som är kul att spela, med mycket större känsla av glädje och bilkörning än svennebananspelet Forza 2.

Betyg 8/10.

Ännu mera lajv i TV

Efter totalfiaskot med Riket försöker sig SVT Syd (även känt för Ballar av stål) på ännu en tv-serie om lajv. I den nya serien Barda försöker man lura ner barn i lajvträsket. Programledaren Karl Ytterberg säger

Det är väldigt svårt att göra tv av lajv. Det går egentligen inte. Illusionen vid inspelningen förstörs av att det är kameramän och annat tv-folk som är med. Barnen är unga och vi har lite förberedelsetid.

Vi andra undrar nog varför man överhuvudtaget försöker när till och med programledaren tvivlar på om det går att göra bra. Känns det inte som om man kan använda tv-licenspengarna till något bättre?

Dagens expertkommentar...

...hämtar vi idag från gästboken hos Grönsvart Göteborg, en GAIS-fansida. Signaturen Danneq skriver så här angående ett eventuellt lån av James Keene:

Men jag vill säga ett absolut "nej tack" till att han skulle lånas. Man bygger inte ett lag på längre sikt genom att låna spelare. Det har jag lärt mig efter en lång karriär som tränare i Championship manager och Football manager.

Word!

Impression management

Efter en köks- och en badrumsrenovering måste jag tipsa om Svenska Dagbladets artikelserie om renoveringar, vårt substitut till religion. Många på-pricken-citat för oss som läser bläddrar i Residence:

Men renoveringsvärlden är en lycklig värld där allt är möjligt och alla har tur. Människorna är av den sorten som "till slut hittade de en gammal förfallen gård på Gotland. Visserligen i stort behov av kärlek och omvårdnad, men med mycket själ och värme".

Etnologen Karl-Olov Arnstberg är intressantast i den här artikeln. Han menar att hemmet är det bästa sättet att visa status på, det är hemmet man visar upp för vänkretsen och postadressen som är den offentliga presentationen.

Vi har förfinat våra sinnen. Det är som med käk. När jag växte upp var det standard vad man åt till vardag och söndag. I dag är det ett jädra frossande dagarna i ända och man imponerar på varandra med honungsbräserade gud-vet-vad.
På samma sätt är det i dag ett frossande i beslag och bänkskivor.

Hämtpizzan smakar aldrig så gott som i ett kök med varmluftsugn, salladssköljare och induktionshäll!

Dagens mysterium: Ian Wright åker alltid till Memphis

Har ni också har sett programmet på TV6 på lördagsmorgonarna där Ian Wright åker motorcykel tvärs över USA? Eller ja, i mitt fall så har jag aldrig sett ett annat avsnitt än det när han åker till Memphis. Det känns som att det alltid går. Är det så att det egentligen bara finns ett program i serien eller är det så att serien, precis som gamla sitcoms, körs börjar om från början hela tiden? Lyckas han någon åka över hela USA?

Basshunter har koll på reggae

Jag har rätt bra koll på reggae. Min senaste favorit är från 2005, Blue Lagoons Break my stride, annars gillar jag bara gamla grejer. Inner Circle, Robin Cook, 90-tal. Detta är helt i nivå med det, en potentiell klassiker.

Basshunter om Fridas "Dunka mig (gul och blå)" när han recenserar potentiella sommarhits i SvD.

Årets bästa skivor, so far

1. Säkert!: "Säkert!"
Hello Saferide hade både 2005 och 2006 låtar på mina årsbästalistor så förväntningarna var inte små när Annika Norlin våren 2007 bytte till svenska, och det kryptiska namnet Säkert! Om tio år hoppas, och tror jag, att debutskivan nämns i samma sammanhang som Jacob Hellmans "...och stora havet" och Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg". För det är där den platsar.

Många recensenter har något föraktfullt kallat albumet för "bloggmusik". Inget kunde vara mer fel. Svenska bloggar består till 90% av ostrukturerade vardagstankar utan några speciella insikter. Norlins texter är visserligen ostrukturerade, mer om det senare, men hon har en unik känsla för att sätta fingret på en speciell känsla eller en vardagshändelse du inte tänkt på. Hon köper inte folköl på Statoilmacken. Hon köper "folköl 3,5" på Statoilmacken.

Smashing Pumpkins "Siamese Dream" från 1993 är en grym skiva eftersom varenda låt skiftar så mycket i tempo. Lugna partier dränks av gitarrer och tvärt om. Federico Fellinis "La Dolce Vita" från 1960 är en grym film eftersom känsloläget skiftar så mycket. Från kravlösa orgier till svek och ynklighet med bara några bildrutor mellanrum. Låtarna på Säkert!-skivan är precis så här. I ena stunden sjunger hon om hur hon blivit lämnad, undrar hur ex-pojkvännen har det, för att i meningen efter blixtsnabbt svänga över till

Och jag har färgat håret och
jag har fått pollenallergi och
är du fortfarande arg?

Musikaliskt har Säkert ena armen i anoraken och den andra i den stickade koftan. Ibland får vi metafysiska grubblerier som sjungs fram till handklapp och somriga wah-wah-körer, medan andra låtar är rent akustiska mot singer/songwriter-hållet. Men viktigast av allt, popkänslan från Hello Saferide försvann inte i konverteringen.

Bästa låtar: Är du fortfarande arg?, Det här är vad dom säger, Vi kommer att dö samtidigt

---

2. Tough Alliance: "A New Chance"
Det sämsta med Tough Alliance är Carl Reinholdtzon Belfrage. Jag tar det igen. Det sämsta med Tough Alliance är Carl Reinholdtzon Belfrage. För ett band som bygger så mycket av sin karriär och identitet på sammanhang, referenser, metadata och poser så är det viktigt att betraktaren känner en samhörighet med dessa sammanhang, referenser, metadata och poser. Carl Reinholdtzon Belfrages annektering av Tough Alliance stör min upplevelse. I hans kompisintervjuer framstår han själv som viktigast, som en slags TTA-mulla med tolkningsföreträde om alla reella och inbillade referenser. Hans texter liknar i mycket Andres Lokkos tidiga texter. Recensioner som handlar om allt utom musiken i fråga. Referenser till filmer han knappt sett (minns Lokkos Bergmansdebacle). För att inte tala om pekoralen till krogrecensioner. Carl, man måste vara 30+ för att ens få skriva en krogrecension. Att skriva om mat och dryck är ingenting man kan läsa sig till.

TTA-CRB-relationen är så tät att Reinholdtzon Belfrages rykte smittar av sig på gruppen. Jag vill ha en egen relation till TTA, inte bli serverar en tendentiös och illa underbyggd uttolkning av en journalist.

Skivan då? Jo den är bra.

(Se, där, en Lokko/CRB-recension!)

Bästa låtar: Looking for gold, First class riot, 1981 -

---

3. Decemberists: "The Crane Wife"

---

4. Rosie Thomas: "These Friends of Mine"

---

5. Apples In Stereo: "New Magnetic Wonders"

---

Bästa låtar:
1. Rosie Thomas: "All the way To New York City"
2. Säkert!: "Är du fortfarande arg?"
3. Säkert!: "Det här är vad dom säger"
4. Säkert!: "Vi kommer att dö samtidigt"
5. Decemberists: "Yankee bayonet"
6. Tough Alliance: "Going for gold"
7. Eldkvarn: "Blues för Bodil Malmsten"
8. Of Montreal: "Cato as a pun"
9. Shout Out Louds: "Suit yourself"
10. Vapnet: "Tjernobyl"

Breaking news: Medicinska experten Ishizaki uttalar sig om mirakeltejpen

Man kan undra hur Expressen tänker egentligen. Resonemanget måste väl ha gått så här ungefär:

- Såg ni bilden på Beckham och den konstiga tejpen? Skall vi göra något på det?

- Definitivt. Skall vi intervjua någon? I så fall vem?

- Jag vet! Stefan Ishizaki är en jäkel på sådana här prylar!

Är det bara jag som skulle ha snackat med en läkare istället?

"Nu vet jag precis var det är någonstans"

Metro försöker i dagens tidning beskriva var man hittar krogen Två Skyttlar.