Visar inlägg med etikett sj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sj. Visa alla inlägg

fredag, augusti 10, 2007

Dagens övertolkning

I dagens DN kan man få sig ett gott skratt. Klas Dykhoff, professor i filmljud vid Dramatiska Institutet, har skrivit en insändare där han beklagar sig över SJ:s reklamfilm där David Bowies låt Heroes används. SJ försöker kommunicera att tåg är skonsamt för miljön, och att alla kan vara vardagsmiljöhjältar om nu någon missat det.

[...] Av någon anledning har man valt att låta David Bowies låt "Heroes" ackompanjera det hela. Det ljushuvud på reklambyrån som kom på den idén visste antagligen att den framför allt är känd för att den ingick i en film som heter "Wit Kinder vom Bahnhof Zoo". Järnvägsanknytning, eller? Förmodligen har han eller hon dock inte sett filmen.

Filmen, från 1981, handlar om en grupp barn som prostituerar sig för att finansiera sitt heroinmissbruk. Detta försiggår företrädelsevis omkring Berlins järnvägsstation Bahnhof Zoo. Med texten "We could be heroes, just for one day" förstås att det finns hopp även i det mest kompakta mörker. Så länge det unga (14 år) paret älskar varandra kan de vara hjältar i varandras ögon, trots deras elände på alla andra plan.

[...] Vill SJ understryka att även missbrukande prostituerade barn är välkomna att resa (och varför skulle de inte vara det?), eller vill man insinuera att personerna i filmen ruvar på egna trauman som kan förlösas genom en tågresa? Eller är det bara ett uttryck för total brist på kunskap och bildning från SJ och reklambyråns sida? Jag fruktar att det är så enkelt.

Man kan anta att David Bowie fick sig ett gott skratt när han fick frågan om SJ fick använda låten i en reklamfilm för tågresor. Själv tycker jag bara det är beklämmande.

Detta kan inte vara på allvar?

Se reklamfilmen nedan:

tisdag, april 10, 2007

När världen var större

Rensade hårdisken i helgen och stapplade över en av de första webbplatserna jag gjorde tillsammans med brorsan, hösten 1996. En reseberättelse om när vi tågluffade samma sommar. Berättelsen är ambitiös men lite väl pubertal och omständig på sina ställen. Fast tillräckligt intressant för att lägga upp den igen nu när interrailkortet verkar få sin renässans.

Så här är den: Europa '96 - En tågluff, 11 år efter premiären.

Mitt bästa minne av resan är när vi var packade på Bordeaux tågstation mitt på dagen när Ola fyllde 22. Varför är man inte det längre?