torsdag, juni 07, 2007

Årets bästa skivor, so far

1. Säkert!: "Säkert!"
Hello Saferide hade både 2005 och 2006 låtar på mina årsbästalistor så förväntningarna var inte små när Annika Norlin våren 2007 bytte till svenska, och det kryptiska namnet Säkert! Om tio år hoppas, och tror jag, att debutskivan nämns i samma sammanhang som Jacob Hellmans "...och stora havet" och Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg". För det är där den platsar.

Många recensenter har något föraktfullt kallat albumet för "bloggmusik". Inget kunde vara mer fel. Svenska bloggar består till 90% av ostrukturerade vardagstankar utan några speciella insikter. Norlins texter är visserligen ostrukturerade, mer om det senare, men hon har en unik känsla för att sätta fingret på en speciell känsla eller en vardagshändelse du inte tänkt på. Hon köper inte folköl på Statoilmacken. Hon köper "folköl 3,5" på Statoilmacken.

Smashing Pumpkins "Siamese Dream" från 1993 är en grym skiva eftersom varenda låt skiftar så mycket i tempo. Lugna partier dränks av gitarrer och tvärt om. Federico Fellinis "La Dolce Vita" från 1960 är en grym film eftersom känsloläget skiftar så mycket. Från kravlösa orgier till svek och ynklighet med bara några bildrutor mellanrum. Låtarna på Säkert!-skivan är precis så här. I ena stunden sjunger hon om hur hon blivit lämnad, undrar hur ex-pojkvännen har det, för att i meningen efter blixtsnabbt svänga över till
Och jag har färgat håret och
jag har fått pollenallergi och
är du fortfarande arg?
Musikaliskt har Säkert ena armen i anoraken och den andra i den stickade koftan. Ibland får vi metafysiska grubblerier som sjungs fram till handklapp och somriga wah-wah-körer, medan andra låtar är rent akustiska mot singer/songwriter-hållet. Men viktigast av allt, popkänslan från Hello Saferide försvann inte i konverteringen.

Bästa låtar: Är du fortfarande arg?, Det här är vad dom säger, Vi kommer att dö samtidigt

2. Tough Alliance: "A New Chance"
Det sämsta med Tough Alliance är Carl Reinholdtzon Belfrage. Jag tar det igen. Det sämsta med Tough Alliance är Carl Reinholdtzon Belfrage. För ett band som bygger så mycket av sin karriär och identitet på sammanhang, referenser, metadata och poser så är det viktigt att betraktaren känner en samhörighet med dessa sammanhang, referenser, metadata och poser. Carl Reinholdtzon Belfrages annektering av Tough Alliance stör min upplevelse. I hans kompisintervjuer framstår han själv som viktigast, som en slags TTA-mulla med tolkningsföreträde om alla reella och inbillade referenser. Hans texter liknar i mycket Andres Lokkos tidiga texter. Recensioner som handlar om allt utom musiken i fråga. Referenser till filmer han knappt sett (minns Lokkos Bergmansdebacle). För att inte tala om pekoralen till krogrecensioner. Carl, man måste vara 30+ för att ens få skriva en krogrecension. Att skriva om mat och dryck är ingenting man kan läsa sig till.

TTA-CRB-relationen är så tät att Reinholdtzon Belfrages rykte smittar av sig på gruppen. Jag vill ha en egen relation till TTA, inte bli serverar en tendentiös och illa underbyggd uttolkning av en journalist.

Skivan då? Jo den är bra.

(Se, där, en Lokko/CRB-recension!)

Bästa låtar: Looking for gold, First class riot, 1981 -
3. Decemberists: "The Crane Wife"
4. Rosie Thomas: "These Friends of Mine"
5. Apples In Stereo: "New Magnetic Wonders"



Bästa låtar:
1. Rosie Thomas: "All the way To New York City"
2. Säkert!: "Är du fortfarande arg?"
3. Säkert!: "Det här är vad dom säger"
4. Säkert!: "Vi kommer att dö samtidigt"
5. Decemberists: "Yankee bayonet"
6. Tough Alliance: "Going for gold"
7. Eldkvarn: "Blues för Bodil Malmsten"
8. Of Montreal: "Cato as a pun"
9. Shout Out Louds: "Suit yourself"
10. Vapnet: "Tjernobyl"

1 kommentar:

Joopey sa...

Visste ni att Of Montreal ringde upp Webstrarna för att fråga vem som producerade "Mellan måndag och tisdag" innan de spelade in "Hissing Fauna, Are You The Destroyer"?