Att blanda cocktails på sockerlösning ger en hel del impression management-poäng, men är ack så jobbigt i praktiken. Visst, det går att köpa färdigkokad sockerlösning, men den är svår att få tag på och att koka själv tar tid och är kladdigt.
Jag har därför börjat använda fruktsocker istället. Inget kladd och löser sig snabbt i vätska. Skippa alltså flor- och strösocker och gå direkt på fruktsocker när du blandar cocktails.
PS. Till en caipa är en matsked (=tre teskedar) fruktsocker perfekt.
Ja den kan man läsa i Dagens Nyheter idag. Jag bockar tacksamt av åtminstone två klickéer:
"Han bär t-shirt och moderiktigt slitna jeans." Är verkligen slitna jeans moderiktigt? När jag handlade nya höstjeans för två veckor sedan låg alla "moderiktigt slitna jeans" på reaborden.
"[...] och Mestallastadion har rum för 55.000 fanatiska åskådare." Snudd på rasistiskt påstående, men samtidigt väldigt vanligt. Varför är alla fans runt medelhavet "fanatiska"? Gäller detta även barnfamiljer?
Nu börjar mer och mer klarna inför höstens kanske mest spännande spelsläpp (Halo 3 får ursäkta), Rock Band. På Wikipedia-sidan kan du se bilder på trumsetet och gitarren samt få en inblick i låtlistan (bl.a. Hives, Weezer och Strokes).
Det är också klart att Guitar Hero-gitarren kommer att vara kompatibel med Rock Band. Amazon.com tar $199 för en bundle med gitarr, trummor och mikrofon.
Några saker som jag har funderat på efter att Marcus Berg-affären är avslutad:
Är det inte dags att sluta skriva saker som "XXX blir proffs i YYY" (till exempel SVT Text-tv på sidan 300 under någon timme ikväll. GP har något som heter proffskollen som bevakar fotbollsspelare utomlands). Alla allsvenska spelare är proffs idag. De byter helt enkelt jobb och flyttar utomlands.
På diskussionsforum snackas det om klubbkänsla. Ingen av de som tycker att man skall ha klubbkänsla skulle antagligen tänka på "företagskänslan" om man fick ett erbjudande om ett bättre jobb med mer lön på ett annat företag. Ännu en gång, de byter helt enkelt jobb och flyttar utomlands. Den enda skillnaden är att i det här fallet så får klubben betalt, vilket inte det gamla företaget får om man byter jobb.
Det är jäkligt lätt att säga att han skulle ha väntat till efter säsongens slut. Det är ungefär som att säga att ens liv inte skulle förändras så mycket om man vann 25 miljoner på Lotto. Med så mycket pengar som han har blivit erbjuden så är det en självklarhet att han skall ta chansen. Tänk om han skulle sluta göra mål under resten av säsongen och sedan misslyckas helt och hållet under nästa säson i allsvenskan. Vem skulle då betala de summor han får idag? Det är inte ett kontrakt i danska ligan vi snackar om.
I dagens DN kan man få sig ett gott skratt. Klas Dykhoff, professor i filmljud vid Dramatiska Institutet, har skrivit en insändare där han beklagar sig över SJ:s reklamfilm där David Bowies låt Heroes används. SJ försöker kommunicera att tåg är skonsamt för miljön, och att alla kan vara vardagsmiljöhjältar om nu någon missat det.
[...] Av någon anledning har man valt att låta David Bowies låt "Heroes" ackompanjera det hela. Det ljushuvud på reklambyrån som kom på den idén visste antagligen att den framför allt är känd för att den ingick i en film som heter "Wit Kinder vom Bahnhof Zoo". Järnvägsanknytning, eller? Förmodligen har han eller hon dock inte sett filmen.
Filmen, från 1981, handlar om en grupp barn som prostituerar sig för att finansiera sitt heroinmissbruk. Detta försiggår företrädelsevis omkring Berlins järnvägsstation Bahnhof Zoo. Med texten "We could be heroes, just for one day" förstås att det finns hopp även i det mest kompakta mörker. Så länge det unga (14 år) paret älskar varandra kan de vara hjältar i varandras ögon, trots deras elände på alla andra plan.
[...] Vill SJ understryka att även missbrukande prostituerade barn är välkomna att resa (och varför skulle de inte vara det?), eller vill man insinuera att personerna i filmen ruvar på egna trauman som kan förlösas genom en tågresa? Eller är det bara ett uttryck för total brist på kunskap och bildning från SJ och reklambyråns sida? Jag fruktar att det är så enkelt.
Man kan anta att David Bowie fick sig ett gott skratt när han fick frågan om SJ fick använda låten i en reklamfilm för tågresor. Själv tycker jag bara det är beklämmande.
Ni som av olika anledningar inte har biljetter eller av någon annan anledning inte kan kan gå på Way Out West, kan kolla in en del konserter live på http://www.arenagrande.tv/
Apple lanserade, som ni säker inte har missat, den nya versionen av iMac häromdagen. Som vanligt är det såklart ganska snyggt, men jag tycker inte att de riktigt når upp till Sonys Vaio Type L. Ja, den är tjockare och har inte lika stor skärm, men när jag var på Sony Center i Tokyo förra hösten så kunde jag knappt slita mig ifrån den. Kolla bara in den här bilden!
Något som är riktigt snyggt är att när man fäller upp tangentbordet framför bildskärmen på den lilla modellen (till höger på bilden), så byter man från fullskärmsmode till ett kompakt läge som visar klockan, kalendern och vilken låt som spelas i mediaspelaren. Detta byte sker oavsett om man som på bilden kör något slags fullskärms media spelar-mode eller om man kör Windows. Varför säljs inte den här i Sverige?
Det finns ett snyggt galleri på Sonys japanska Vaio-sajt med bilder på de båda modellerna.
Samma killar som var Internetfreaks, var då X-filesfreaks
Har alltid undrat vad som hände med Svante. Han köpte väl ett hus i Vaxholm för de fyra millar han fick ut av sina Spray-aktier. Han skulle skapa något kollektiv för sina vänner eller liknande.
Men nu dök upp igen. Jag lyssnade på P3:s dokumentär om IT-bubblan som sprack. Ladda ner mp3
Både Sportbladet och Expressen har idag artiklar om att Groeningen är nära att köpa (eller kanske egentligen lägga ett bud som verkar förhållandevis lågt om man jämför med andra liknande affärer*) på Marcus Berg. När man läser artikeln i Expressen och sedan kollar in den i GP kan man dock undra hur väl underbyggda dom är...
Enligt uppgifter till SPORT-Expressen är holländska ligalaget FC Groningen mycket intresserat av svensken, och nära att påbörja ett försök att köpa loss honom. Klubbens tränare var enligt uppgift på plats i Gävle i går: – Jag kan inte prata just nu, jag sitter och tittar på en match, säger Gröningens tränare Ron Jans när SPORT-Expressen ringer upp.Jaha, i Gävle då? – Haha, ja kanske det.
GP som lägger ner 1 minut och lyfter telefonluren och pratar med folk uppe i Gävle:
- Bara Groningen hade begärt biljetter, men de hämtades aldrig ut. Ingen agent var här heller, bortsett från Gunnar Grynner som alltid är här, meddelar Gefles kanslichef Anders Berg.
GPs artikel gör också gällande att enligt Håkan Mild är flera klubbar intresserade:
- Det är inte samma sak att visa intresse som att lägga fram ett seriöst bud. Det finns sju-åtta klubbar som är intresserade, men när det gäller eventuella bud har jag inga kommentarer.
*) Det året Marcus Rosenberg vann allsvenskans skytteliga med Halmstad gjorde han 14 mål. Marcus Berg har just nu gjort 13 mål. Rosenberg gick för 42 miljoner till Ajax.
Den kontroversiella serien (djursex var tydligen inte okej i USA) görs sedan fem år av två danska komiker, Mikael Wulff och Anders Morgenthaler, och hade en utpräglad undergroundkaraktär i början. Nu har man TV-serie i Danmark och har även sålt en animerad version till MTV USA.
Min erfarenhet är att kvaliteten på Apples iPodar är under all kritik. En Shuffle har dött helt och min G4 iPod har fått startats om åtskilliga gånger, för att inte tala om hur albumomslag försvinner eller hamnar på fel låtar. På bilsemestern senast dog iPoden helt efter bara några dagar. Så vi fick lyssna på tyska radiokanaler. Med 80-talsmusik.
Väl hemma försökte jag titta på Apples supportsida för att se vad man kan göra åt iPoddar med "sad ipod"-ikonen på displayen. Resultatet? Skicka in den till Apple och betala 250 dollars. Som tur var finns Google. Så här gör du:
Öppna iPoden med den minsta skruvmejsel du har. Lägg den med framsidan uppåt och skjut ned skrivmejseln innanför metallbaksidan. Dra skruvmejseln längs med långsidan och den vita plasten poppar ut.
IKEA:s planeringsverktyg i 3D är oväntat effektivt och enkelt att använda. Dessutom är det snyggt och snabbt. Och det funkar utmärkt när man planerar en lägenhet trots att man inte tänker köpa svennebananmöbler.
Enda problemet är att man har delat upp verktyget i tre separata applikationer. En för köket, en för sovrummet och en för arbetsrummet. Inte bra om man har ett kombinerat kök och vardagsrum eller vill bygga hela lägenheten, istället för ett rum, på en gång för att få en bättre överblick.
Dock finns det ett sätt att få tillgång till alla möbler i ett och samma program. Gör så här:
Kopiera mapparna Databases och Settings som finns där du installerat arbetsplatsapplikationen. Klistra in där du installerat köksapplikationen. Skriv över filerna
Kopiera mapparna Databases och Settings som finns där du installerat sovrumsapplikationen. Klistra in där du installerat köksapplikationen. Skriv över filerna
Så där, då har du tillgång till de flesta möbler du behöver. Nu behöver IKEA bara fixa till så att man kan välja färg på väggar och kakel, placera innerväggar fritt från lägenhetens ytterväggar samt placera dörrar på innerväggar.
Digitalism - Idealism Har man som jag samlat på tolvor, remixar och samlingsskivespår med Digitalism under de senaste åren, så är det bara att tacka och ta emot.
Justice - † Trodde nog att Justice skulle ha svårt att leva upp till förväntningarna. Oj vad fel jag hade!
LCD Soundsystem - Sound of Silver Bättre än debuten. Innehåller några av de bästa texterna jag har hört i år.
Midnight Juggernauts - Shadows Dock kommer nog Into the Galaxy, som kan höras på deras MySpace-sida, vara med på årsbästalistan. Behöver bara släppas först...
En av de allra vanligaste frågorna jag får som rockjournalist är hur man stoppar växthuseffekten. Man stoppar den givetvis med rock. Och allra helst i form av en gigantisk gala på valfri fotbollsarena, förutsatt att de har gratis parkering.
Precis när man tror att Andres Lokko har bestämt sig för att bara skriva om sin trädgård i Notting Hill, så slår han till med krönikan Rocken räddar världen som nog är den roligaste och smartaste krönikan han har skrivit på länge.
Med anledning av helgenskonserter runt om i världen så kom jag att tänka på Culturcides fantastiska They Aren't the World, som även finns att finna i mp3-format hos Illegal Art.
Neil Tennants (Pet Shop Boys) kommentar angående konserterna är också väl värd att läsa:
I've always been against the idea of rock stars lecturing people as if they know something the rest of us don't - it looks arrogant.
It's not as if they have a private source of information. To state the obvious as if you are the only person that knows it is intellectually weak.
Dags för bilsemester - och dags för AC-adapterhelvetet. Vid varje semester är det likadant. I år räknar jag till följande AC-adaptrar i AC-adapterresväskan:
iPod-AC-adapter
Digital systemkamera-AC-adapter
Digital videokamera-AC-adapter
PSP-AC-adapter
GPS-AC-adapter
Laptop-AC-adapter
Mobiltelefons-AC-adapter
Och då har jag lämnat hemma AC-adaptern för resehögtalarna och helt skippat kompaktkameran och Nanon. Men jag har iaf lärt mig att inte ta med alla AC-adapter-sladdar, nya AC-adaptrar har ofta likadana kontakter för strömsladden. Bara ett tips.
Nu har han slagit till igen, Greg Packer. Denna professionella köare är nummer ett i kön för att köpa en iPhone i Apples affär på femte avenyn. Läs om hans story på Wikipedia.
PS. För övrigt har den religiösa bevakningen av iPhone-släppet blivit smått komiskt. Journalisterna Profeterna på Macfeber och MacPravda väver oförblommat in positiva värderingar i rapporteringarna vilket drar ett löjes skimmer över det hela. Och allt är värt en "artikel". Macfeber har under de senaste tre dagarna skrivit "artiklar" om
Colin McRae DiRT släpptes i ungefär samma veva som Forza Motosport 2, vilket delat racinggamers i två läger. Det "fina" lägret som gillar simulatorer, och det mindre creddiga lägret som gillar att spela roliga spel. Men frågan är om det inte i själva verket är så att Forza vänder sig till en större publik än DiRT, att simulatormullorna i själva verket är den stora svennebanangruppen. Vi får se när försäljningssiffrorna kommer.
Vi börjar med det som du kommer att häpnas över. Grafiken. Om bilarna i DiRT inte är särskilt realistiska så är miljöerna i högsta grad realistiska. Glöm 2D-renderade skogsbryn. Varje träd är i 3D, varje grässtrå i 3D. Staket går, ja nästan ber om att bli överkörda. Krascherna är häpnadsväckande. Karossdelar flyger till höger och vänster men allra, allra läckrast är det när takglaset i min röda Citroën C4 går sönder. Som sagt, miljöerna är realistiska men håller inte samma artistiska nivå som miljöerna i RalliSport Challenge 2. Ljussättningen ger bara upphov till wow-känslor ett par, tre gånger. Vem minns inte RalliSports höstbanor i England eller kampen mot lera i Argentinas hill climb event? DiRT är realistiskt men ett lite mer vågat konstnärlig finger över det hela hade gett spelet en mer genuin känsla.
I DiRT kan du köra rally, hill climb, rallycross och off-road lopp. Till din hjälp har du två- och fyrhjulsdrivna rallybilar, hill climb-bilar, buggies, pickuper, lastbilar och Paris-Dakar-bilar. Av dessa är de två sistnämnda olidligt tråkiga att köra, speciellt de statiska Paris-Dakar-bilarna. Rallydelen påminner om tidigare Colin McRae utgåvor medan hill climb och rallycross är direkta ripoffer på RalliSport Challenge. Rallycross är neurotiskt roligt. AI:n är lagom aggressiv, vilket bra balanserar upp din överaggressivitet. Däck flyger och du voltar samtidigt som motorljuden är öronbedövande. I en sista desperat attack kör du in i sidan på den ledande Saab 9-3:n, bara för att bli omkörd på insidan av en Citroën Xsara. Startknappen på handkontrollen och "Restart". Är klockan redan 24?
Jag är en old school-förare och kör därmed med digitalt styrkors och digitala knappar för gas och broms. Med denna konfiguration har bilarna en tendens att överstyra, speciellt de med kort axelavstånd. Små bilar, som Fiat Punto, Suzuki Swift och Ford Escort MK2 är i princip omöjliga att köra, medan bilar som Citroën C4, Peugeot 307 och Toyota Tacoma känns mycket bra balanserade. Men allra roligast är nog ändå Renault 5 Maxi Turbo (bara namnet!) i rallycross tävlingarna. Snacka om uppkäftig bil! Om styrningen känns överdrivet känslig så är det ingenting mot var bromsverkan är. Från 100-0 på en knapp sekund. På grusväg! Visserligen är bilarna lätta, men ändå. Jag har dock full förståelse för detta speldesignsval. I DiRT står träden nära vägen, samtidigt som vägen inte är motorvägsbred som Finlandsbanorna i RalliSport. Då måste bromsverkan vara stor.
Karriärläget når du i ett osannolikt vackert menysystem (gränssnittsdesigners, titta och lär) och håller dig sysselsatt i fyra till åtta timmar. Du kommer att svära åt BMW X3 men i övrigt bjuds du på en varierad körupplevelse. Buggy-racen blir roligare ju bättre du bemästrar dem medan rally, rallycross och hill climb är ett stort leende från första acceleration.
Men vad kan då bli bättre? Till att börja med ett splitscreenläge för rallycross. Rallycross är hysteriskt roligt mot AI:n, men antagligen ännu roligare mot kompisar. Tyvärr får vi inte reda på det. Rallycross i live hade också varit önskvärt, liksom konfigurerbar känslighet av styrförmåga. Lite större variation på rallybanorna, speciellt underlaget. Var är snöbanorna? Mer djärvhet i ljussättning och bandesign. Ta bort Paris-Dakar-bilarna och lastbilarna! Lite för enkla achievements.
Men sammanfattningsvis, det här är ett spel som är kul att spela, med mycket större känsla av glädje och bilkörning än svennebananspelet Forza 2.
Efter totalfiaskot med Riket försöker sig SVT Syd (även känt för Ballar av stål) på ännu en tv-serie om lajv. I den nya serien Barda försöker man lura ner barn i lajvträsket. Programledaren Karl Ytterberg säger
Det är väldigt svårt att göra tv av lajv. Det går egentligen inte. Illusionen vid inspelningen förstörs av att det är kameramän och annat tv-folk som är med. Barnen är unga och vi har lite förberedelsetid.
Vi andra undrar nog varför man överhuvudtaget försöker när till och med programledaren tvivlar på om det går att göra bra. Känns det inte som om man kan använda tv-licenspengarna till något bättre?
...hämtar vi idag från gästboken hos Grönsvart Göteborg, en GAIS-fansida. Signaturen Danneq skriver så här angående ett eventuellt lån av James Keene:
Men jag vill säga ett absolut "nej tack" till att han skulle lånas. Man bygger inte ett lag på längre sikt genom att låna spelare. Det har jag lärt mig efter en lång karriär som tränare i Championship manager och Football manager.
Efter en köks- och en badrumsrenovering måste jag tipsa om Svenska Dagbladets artikelserie om renoveringar, vårt substitut till religion. Många på-pricken-citat för oss som läser bläddrar i Residence:
Men renoveringsvärlden är en lycklig värld där allt är möjligt och alla har tur. Människorna är av den sorten som "till slut hittade de en gammal förfallen gård på Gotland. Visserligen i stort behov av kärlek och omvårdnad, men med mycket själ och värme".
Etnologen Karl-Olov Arnstberg är intressantast i den här artikeln. Han menar att hemmet är det bästa sättet att visa status på, det är hemmet man visar upp för vänkretsen och postadressen som är den offentliga presentationen.
Vi har förfinat våra sinnen. Det är som med käk. När jag växte upp var det standard vad man åt till vardag och söndag. I dag är det ett jädra frossande dagarna i ända och man imponerar på varandra med honungsbräserade gud-vet-vad. På samma sätt är det i dag ett frossande i beslag och bänkskivor.
Hämtpizzan smakar aldrig så gott som i ett kök med varmluftsugn, salladssköljare och induktionshäll!
Har ni också har sett programmet på TV6 på lördagsmorgonarna där Ian Wright åker motorcykel tvärs över USA? Eller ja, i mitt fall så har jag aldrig sett ett annat avsnitt än det när han åker till Memphis. Det känns som att det alltid går. Är det så att det egentligen bara finns ett program i serien eller är det så att serien, precis som gamla sitcoms, körs börjar om från början hela tiden? Lyckas han någon åka över hela USA?
Jag har rätt bra koll på reggae. Min senaste favorit är från 2005, Blue Lagoons Break my stride, annars gillar jag bara gamla grejer. Inner Circle, Robin Cook, 90-tal. Detta är helt i nivå med det, en potentiell klassiker.
Basshunter om Fridas "Dunka mig (gul och blå)" när han recenserar potentiella sommarhits i SvD.
1.Säkert!: "Säkert!" Hello Saferide hade både 2005 och 2006 låtar på mina årsbästalistor så förväntningarna var inte små när Annika Norlin våren 2007 bytte till svenska, och det kryptiska namnet Säkert! Om tio år hoppas, och tror jag, att debutskivan nämns i samma sammanhang som Jacob Hellmans "...och stora havet" och Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg". För det är där den platsar.
Många recensenter har något föraktfullt kallat albumet för "bloggmusik". Inget kunde vara mer fel. Svenska bloggar består till 90% av ostrukturerade vardagstankar utan några speciella insikter. Norlins texter är visserligen ostrukturerade, mer om det senare, men hon har en unik känsla för att sätta fingret på en speciell känsla eller en vardagshändelse du inte tänkt på. Hon köper inte folköl på Statoilmacken. Hon köper "folköl 3,5" på Statoilmacken.
Smashing Pumpkins "Siamese Dream" från 1993 är en grym skiva eftersom varenda låt skiftar så mycket i tempo. Lugna partier dränks av gitarrer och tvärt om. Federico Fellinis "La Dolce Vita" från 1960 är en grym film eftersom känsloläget skiftar så mycket. Från kravlösa orgier till svek och ynklighet med bara några bildrutor mellanrum. Låtarna på Säkert!-skivan är precis så här. I ena stunden sjunger hon om hur hon blivit lämnad, undrar hur ex-pojkvännen har det, för att i meningen efter blixtsnabbt svänga över till
Och jag har färgat håret och jag har fått pollenallergi och är du fortfarande arg?
Musikaliskt har Säkert ena armen i anoraken och den andra i den stickade koftan. Ibland får vi metafysiska grubblerier som sjungs fram till handklapp och somriga wah-wah-körer, medan andra låtar är rent akustiska mot singer/songwriter-hållet. Men viktigast av allt, popkänslan från Hello Saferide försvann inte i konverteringen.
Bästa låtar:Är du fortfarande arg?, Det här är vad dom säger, Vi kommer att dö samtidigt 2. Tough Alliance: "A New Chance" Det sämsta med Tough Alliance är Carl Reinholdtzon Belfrage. Jag tar det igen. Det sämsta med Tough Alliance är Carl Reinholdtzon Belfrage. För ett band som bygger så mycket av sin karriär och identitet på sammanhang, referenser, metadata och poser så är det viktigt att betraktaren känner en samhörighet med dessa sammanhang, referenser, metadata och poser. Carl Reinholdtzon Belfrages annektering av Tough Alliance stör min upplevelse. I hans kompisintervjuer framstår han själv som viktigast, som en slags TTA-mulla med tolkningsföreträde om alla reella och inbillade referenser. Hans texter liknar i mycket Andres Lokkos tidiga texter. Recensioner som handlar om allt utom musiken i fråga. Referenser till filmer han knappt sett (minns Lokkos Bergmansdebacle). För att inte tala om pekoralen till krogrecensioner. Carl, man måste vara 30+ för att ens få skriva en krogrecension. Att skriva om mat och dryck är ingenting man kan läsa sig till.
TTA-CRB-relationen är så tät att Reinholdtzon Belfrages rykte smittar av sig på gruppen. Jag vill ha en egen relation till TTA, inte bli serverar en tendentiös och illa underbyggd uttolkning av en journalist.
Skivan då? Jo den är bra.
(Se, där, en Lokko/CRB-recension!)
Bästa låtar:Looking for gold, First class riot, 1981 -3. Decemberists: "The Crane Wife"4. Rosie Thomas: "These Friends of Mine"5. Apples In Stereo: "New Magnetic Wonders"
Bästa låtar: 1. Rosie Thomas: "All the way To New York City" 2. Säkert!: "Är du fortfarande arg?" 3. Säkert!: "Det här är vad dom säger" 4. Säkert!: "Vi kommer att dö samtidigt" 5. Decemberists: "Yankee bayonet" 6. Tough Alliance: "Going for gold" 7. Eldkvarn: "Blues för Bodil Malmsten" 8. Of Montreal: "Cato as a pun" 9. Shout Out Louds: "Suit yourself" 10. Vapnet: "Tjernobyl"