Where famous people like to go

Nån gång per år hör jag en låt som jag sätter på repeat sju till åtta gånger på iPoden. Första gången jag hör den.

I år hände detta veckan som gick. En låt så enkel och sjungen med så bräcklig röst att man tror att podden skall falla i sönder, säga hejdå och inte återkomma förrän den matats med nån Keane-ballad från senaste plattan. Texten är skriven i "we could"-form, ett stilistiskt grepp som är oslagbart i den underskattade genren romantiska ballader. Inte helt olikt Marit Bergmans "It Would Have Been Good", som dock är skriven i det närbesläktade stilistiska draget "we would"-form... Anyway, så här är texten:

All The Way to New York City

I wish I could take you with me
All the way to New York City
We could get an apartment there
Be closer to our families

We could take my station wagon
And fill it to the brim
And wave goodbye to all our lovely friends
Never to return again

You could write for picture shows
And I could get a job
Waiting tables at a restaurant
Where famous people like to go

We could buy old overcoats
And walk through the snow
All the way around Central Park
Our cheeks as pink as wild roses

We could take the subway home
And stare at our reflections
In the window panes of the train
And see how much New York has changed us

Och just det ja, Rosie Thomas heter hon. Skivan heter "These Friends Of Mine".