söndag, augusti 20, 2006

"Fusk" inom musiken

Ni kanske läste artiklarna förra veckan att det är till stor del Emma Nilsdotter som sjunger på Britney Spears hit Toxic. Imorgon kommer programmet som "avslöjade" detta, Musikministeriet, sända sitt första avsnitt. Per Sinding-Larsen är programledare och brukar betyda åtminstone ok kvalitet. Jag hoppas innerligt att man inte gör det lätt för sig och gör någon slags fusk-vinkling på det. Att det inte är Britney som sjunger till 100% är faktiskt ganska ointressant. Folk köper produkten Britney och där ingår helt image-paketet också.

När man kollar in trailern så visar man bland annat hur falskt Enrique Iglesias sjunger vid en tv-inspelning. Eftersom popmusik, till skillnad från vad många tror, handlar ganska lite om att sjunga bra, så kan det bli hur misslyckat som helst. Jag menar, hur otroligt bra sjunger egentligen Crazy Frog? Känner sig folk lurade av att det inte är en animerad groda som sjunger i verkligheten? Varför skulle folk bry sig om att en artist sjunger eller inte på en skiva? Jag kan förstå om folk blir upprörda om en artist, som på något sätt utger sig för att vara en seriös singer-songwriter, inte sjunger sina egna låtar. Ingen kan väl dock beskylla Enrique Iglesias för att vara detta?

Användandet av Auto Tune verkar också komma att tas upp i programmet (Helge Skoog-punkten). Enkelt förklarat används Auto Tune försöker att fixa till så att sången hamnar på de korrekta tonerna och detta är något som är helt otroligt vanligt. Ett av mina favoritexempel är när man lyssnar på Californication med Red Hot Chili Peppers och lyssnar efter hur osannolikt rent Anthony Kiedis sjunger. Jag är inte helt säker, men jag tror att det ligger lite användande av auto tune bakom rösten. Där är dock ingen som klagar, det är ju rock! Ingen klagar heller på att man troligtvis flyttade på något av trumslagen eller fixade till en gitarrslinga på låten digitalt i efterhand. Hur man använder sig av detta visades alldeles utmärkt i filmen "Metallica: Some kind of monster".

Dock finns det hopp när man läser att Bill Drummond, som var en av de medlemmarna i den geniala duon The KLF, kommer att dyka upp för att förklara hur man skriver en hit, antagligen enligt boken "The Manual: How to Have a Number One the Easy Way", som rekommenderas varmt.

Läs gärna Jan Gradvalls artikel "Spelar det någon roll vem som sjunger på skivan?", som handlar om detta.

2 kommentarer:

Marcus Hansson sa...

Va, är det inte grodan som sjunger? Nu blir lag ledsen... Håller med dig, det är endast när artisten utgör sig för att vara "äkta" som det här är något att uppröras av. Ungefär som när Sven Nylander sniffar kokain.

guiltbyassociation sa...

Jo precis. Och när det inte heller finns några särskilda värderingar eller åsikter som någon förväntas stå för kan det göra detsamma.
Jag såg också Musikministeriet, och sen flera år tillbaka är väl det här att slå in öppna dörrar.