Lokko har blivit gammal. Det märker man om man läser hans mer och mer nostalgiska krönikor varje fredag i Svenska Dagbladet. Men att han fortfarande har kvar sin förmåga att ge sina läsare aha-upplevelser bevisar han i sin recension av Radio Depts Pet Grief:
Varför Sofia Coppola valt att använda flera sånger av The Radio Dept i sin kommande filmatisering av Marie Antoinettes korta liv står att läsa med tydliga neonbokstäver över hela Pet grief. Varken i Virgin Suicides eller Lost in translation stod egentligen den handgripliga handlingen i fokus – snarare försökte hon fånga diffusa känslor man endast upplever en gång i livet. Livsavgörande känslor som utspelar sig i ett svårdefinierat gränsland mellan ett spännande debutpirr i magen och den kroniska melankoli som blir dess slutresultat.
Eller som det lät på Lesser Matters:
We were only kids when we first laid eyes on each other.
3 kommentarer:
Har väldigt svårt att se vad som skulle vara nostalgiskt med den länkade krönika? Den handlar mest om nya skivor och tidningar som typ inte finns än...?
Inget speciellt med den. Försökte hitta en sida med alla hans krönikor men hittade ingen. Så det fick bli den senaste.
Intervju med bandet i Svenska Dagbladet.
Skicka en kommentar