Både Tomas Andersson Wij och Lars Winnerbäck har spelat in låtar om hur det var att växa upp i ett medelklassvillaområde på 70- och 80-talet. Lars Winnerbäcks låt heter Söndermarken medan Andersson Wijs heter En hel värld inom mig. Men vad är det som de minns egentligen? Jo följande:
Tomas Andersson Wij:
- en blåsig gångbro över motorvägen
- jag cyklar på bakhjulet hem, under rönnbärshimlen
- dagmammor på balkonger
- ljudet av en korpmatch
- skateboardramper i masonit
- hål i stängslet till tennisbanan
- till och med betongen är vacker
Lars Winnerbäck:
- en cykelväg vid fotbollsplan
- nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar
- La Isla Bonita
- de brandgula stolarna man staplar på varandra
- Parkeringshus byggdes, ett stort steg för betongen
- Det var slogans överallt
- en skivaffär i centrum
- farthinder och Konsumkort
- det inrökta ljudet från en replokal vid tågstation
- hela dungen var ett mikro-Vegas
Betongen verkar vara det enda de har gemensamt men själv känner jag igen varenda textrad från min egen uppväxt. Saknar dock referenser till Jenka-tuggummin och Refreshers. Men fan vad nyponbuskar och rönnbärsträd vi hade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar